här delar jag tankar, förmedlar nyheter och ger dig tips, råd och inblick i min jobb som personlig tränare

måndag 22 september 2014

Varför ska man ta ansvar för egen hälsa?

Igår ramlade jag över intressant fakta när det gäller Norge:

- I overkant av 11000 personer har fått uførevedtak før de fylte 30. Før de har levd halve sitt liv. Siden 2005 har vi sett en økning blant unge uføre på 49 prosent. 

49%!!! Det är hissnande tal! (utropstecknen räcker inte till) 11 000 människor kan inte göra ett hederlig dagsverke. I en ålder där man normalt bör producera mest till samhället.
Utan att mena något om det partipolitiska läser jag vidare i artikeln:

Andelen uføre utgjorde 9,3 % av befolkningen i desember 2013. 

9,3 % av befolkningen totalt alltså. Ska vi säga att hälften av Norges befolkning på 4,5 miljoner är i arbetsduktig ålder? Låt oss estimera det. 2,25 miljoner alltså. Om 9,3 % är uføretrygdet (sjukpensionärer) så är talet alltså att över 400 000 är uføre. Intressant tal. Och dyrt för samhället. Dyrt för många av dessa individer som lider ekonomisk, social, emotionellt, fast man kanske man som utsatt inte alltid förstår det förrän långt senare.

Så din hälsa är precis som ett bankkonto. Utan pengar i banken kan du inte göra några uttag. Och använder du kreditkortet för länge så kommer det sluta att du ligger där med bruten rygg och måste repareras. 

Vad tror du talet på uføretrygdede är 2020? 12%? 19%?
Vad tror du kan göras för att förebygga?
Vad kan myndigheterna, fastlegen, sjukhusen, helseministeren, du gjøre? 
Varför är det så många som fysiskt, psykiskt inte klarar av att vara en del av arbetslivet?

Vilken roll kan såna som har mitt yrke spela?

Jag har sagt att om 10 år jobbar personliga tränare, fysioterapeuter på dagisnivå, med aktivitet och rörelse. Om 10 år har folk också en masterutbildning som personlig tränare.
Denna texten borde kanske delas med den inaktiva och understimulerade 17-åringen du känner. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar