I framtiden kanske jag hellre jobbar med med att missionera det glada träningsbudskapet på ett större plan, vem vet? Därför tänkte jag idag skriva några rader om den negativa trend jag tyckt mig se sista tiden när jag besökt gräsmattor, fotbollsplaner och parker i och runtomkring Oslo.
I eftermiddag under vackert skinande sol, så lånade jag hörnet på den lokala fotbollsplanen i min stadsdel i Grorudalen. Töj och böj var mitt fokus innan jag joggade iväg på en lugn runda. Mina tankar är två efter dagens och tidigare observationer.
1. Varför var inte konstgräsplanen överbefolkad med ivriga barn och unga som sparkade en boll mellan sig? (vuxna borde också leka mer, och får också lov!)
2. Varför var de få barnen på fotbollsplanen av utländskt ursprung?
När jag själv var barn och året var cirka 1985 så spelade vi fotboll och tennis (inspirerad av det svenska tennisundret) dagarna i ända. På vår grannes sluttande gräsmatta gjorde vi egna mål, klippte gräset och spelade många matcher först till 10, där vi bytte sida efter 5 mål, så man undslapp att spela i uppförsbacke hela matchen. Vintertid spelade vi landhockey på ett hemmasnickrat mål under gatubelysningens bleka ljus. Vi gick eller cyklade överallt. Inte hade vi alltid den bästa utrustningen till våra aktiviteter heller. Men brydde vi oss om det? Samtidigt var Korpen svenska motionsförbundet väldigt aktiva på min hemort, nåt jag inte ser i samma utsträckning idag. Eller tar jag fel? Men, låt oss återgå till mina två frågor:
När vi skriver 2013 så tycker jag mig se att spontanidrotten är på vikande front. Løkker (som det heter i Oslo) gapar tomma. Kraven på utrustningen och organiseringen är för stor. Vuxna är för lata för att engagera sig i barns aktiviteter, och stöper ju då fort sina barn i samma form. Allt skal organiseras och struktureras, det ska vara allvar och tävling i det mesta. Var är vi på väg?
Min andra fråga är mest baserad på en känsla jag har. Är spontanidrott mer utbrett bland barn av utländskt härkomst? Är det en social fråga? Rika barn sitter hellre framför Ipaden, eller ser Premier League-match med föräldrar iförda nyaste United-kitet? Eller tar jag helt fel?
Var är vi på väg? Hit tror jag, vad tror du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar