Fotens historia och hur vi använder våra fötter idag

För ungefär 2,5-1,6 miljoner år sedan dök den första människan upp. Tror du då den människan bar ett par joggingskor från Nike på sina perfekta och välskapade fötter? Något av det jag skriver här är antagningar, och nästan gissningar och jag är absolut inte någon lärd biolog, bara en personlig tränare som vill få dig att tänka.

En teori om evolutionen indikerar dock att människan var simmare från början. För att sedan bli en mer upprätt version som närmade sig dagens människa. När savannerna öppnade sig jagade vi antiloper, och andra explosiva djur till döds. I grupp och kanske någon gång ensamma också. Vår uthållighet och tålamod gjorde detta möjligt. Kanske vår smartness också? I boken (bibeln?) Born to run läggs denna teorin också fram. Människan som är otroligt uthållig bland annat för att vi som enda djur avger värme genom svettning. En hund eller antilop som svettas genom munnen påverkas kraftigare av värmen på en het savann än vi gör och därför var sådan jakt möjlig. Och då använda vi vår bara fot. I högsta grad.

Nåja, vi går vidare.....
Joggingskons vara eller inte vara är en debatt jag har lust att lyfta fram. Joggingskon i modern tappning har cirka 40 års levnadstid, och producerades första gången i ett garage i Oregon med ett våffeljärn. Joggingvågen uppstod i USA och folk motionerade med den nya träningsformen ''jogging''. Tidigare hade vi sprungit (inte joggat) i lätta tygskor, eller som Bikila barfota när han vann maratonloppet under OS 1960. Roger Bannister bröt också fyraminuters gränsen på drömmilen iförd tunna läderskor. Det tjeckiska löpsfenomenet Emil Zatopek hade inte heller några ''trainers'' på fötterna. Att sedan världens bästa friidrottare idag springer i en spikförsedd sko som mer är som en socka säger också en del. Intressant forskning visar ju sista åren att dyra skor är med och framprovocerar mer skador. Och skobranschens svar är att ge dig ännu en ny sko som än mer packar in foten i en skena. Jag vill börja i andra änden........varför inte ta av dig skorna och träna upp musklerna i foten? Till skobranschen: Pronering är inte farligt- det är naturligt!

Nåja, nu säger jag heller inte att alla människor har gott av att springa barfota. Har du en BMI som är lite för hög och vet du heller inte hur du använder foten till löpning, så kanske du ska börja väldig, väldigt försiktigt. Det är bara att kolla på Oslo maraton, där Oslo stad gick tom på ambulanser för två år sedan, eller att studera löptekniken under samma lopp. Eller lyssna på ljuden från löpbanden vid ett genomsnittligt gym i dagens samhälle. Tunga elefanter som galopperar fram- tro mig! Har du inte förmågan att springa, låt bli!

Vår fot har ju idag vant sig vid att packas in i en sko sedan 2 års ålder. Det är ju bara små, små barnfötter som uppmanas att gå barfota idag. Jag kommer ihåg från min barndom att jag redan vi 7 ålder upplevde obehag av att gå barfota. Vid 12 års ålder hade jag mina första joggingskor som skyddade mot pronering!

Om du inte tror på nåt av det jag säger så är det ditt val.
Men Nike tog fram sin Nike free serie då utövare vid Harvarduniversitetet inte vill använda de gratisskorna som fabriken skickade till dem. De ville hellre springa barfota.
Själv har jag pressat mitt personliga rekord med 3 minuter på 10 km sista två åren. Och detta utan systematisk löpträning. Jag bara springer. Nästa år ska jag träna systematisk och pressa mina tider än mer. Att jag sedan sluppit benhinneinflammation, achillesbesvär, vrickningar av fötter och knän är ju bara bonus. Ska avsluta med att publicera bilder av några skor som bara är vansinniga och alltför dyra.

cushioned som Asics kallar det. Och hur ska man springa i Nike/Adidas-skon där?

Skobranschen ber dig ju gärna byta ut dessa efter cirka 300 km eller nåt, eller hur?
Hur ofta ska man byta ut sin fot då?