Tid är inte nåt man har- tid är nåt man tar

Ordet tidsklämman dyker ofta upp när man ska sortera sin vardag. Och i mitt yrke ofta i förbindelse med att man ska träna mot ett mål. Ofta upplever jag att prioriteringarna är felaktiga i förhållande till det man önskar öppnå. Därav min rubrik.
Exempel:
- Vill man springa ett halvmaraton måste man sätta av tid till långa löppass.
- Vill man gå ner X antall kilo, måste man kanske nollställa sig, vara villig att skriva ner vad man äter, prioritera måltiderna framför att inte hinna äta frukost, eller äta snabbmat gående på trottoaren. Prioritera sig själv och sin sömn, träning och framgång mot målet.
- Vill förbättra sina nacke- axlarproblem så måste man vara villig att själv lägga ner en insats för att få det till.

Jag har varken barn eller familj så denna texten kan kanske upplevas som att kasta sten i glashus.
Men om man VERKLIGEN vill nånting, så involverar man ju de som betyder nånting i processen och får de att bidra positivt mot et u önskar uppnå. Vi människor lever väl i första hand för vår egen skull, inte för nån annan? Sedan har vi ju också vår mästringskänsla som också är en bov i dramat. Det vi behärskar gör vi hellre än det vi tycker är svårt. Men för ögonblicket kan det få ligga. Idag handlar det om tid.

Norska Helsedirektoratet skriver följande om fysisk aktivitet:
Helsedirektoratets anbefaling til voksne og eldre er å være i aktivitet minst 30 minutter hver dag. Barn bør få dobbel dose, minst 60 minutter. 

Hur många tror du når det målet?
Hur aktiva tror du barn med inaktiva föräldrar blir?
Om jag berättar att 1 av 5 av oss vuxna når upp til rekommendationerna så förstår du vad jag menar.
En vecka har 24 x 7 timmer= 168 timmar.
Så när du säger att du inte har tid att träna så är det nåt fel. Du behöver ju bara vara aktiv 0,5 x 7= 3,5 timme av 168 på en vecka.

Kan vi en gång för alla stryka ordet ''tidsklämma'' från vårt vokabulär?
Förlorare säger att dom ska försöka, vinnare följer en plan och genomför, och går stärkta ur framgången.