Män och kropp- skärp er!

Som regel läser man att kvinnor är de som har ett speciellt förhållande till kropp. Det är osund viktfokusering, dåliga kroppsideal, ätstörningar och tonåringstjejer som bantar.

Men, jag vill i dag visa vad jag upplever i mitt jobb när det gäller män.
Först lite fakta:
En man har mer muskelmassa än en genomsnittlig kvinna (testosteron och så vidare).
Något som gör att vi männ också har lite mer moståndskraft i muskulaturen i förhållande till muskulära besvär.

Det jag vill åt i dag är många mäns nonchalanta inställning till egen kropp och hälsa. Där är de fleesta kvinnorna otroligt mycket mer medvetna!

I min jobb som privattrener och snart massör möter jag på många män som bland annat uttrycker:

- De vet vad träning är och hur man gör det! De spelade ju fotboll till de var 25 år. Trots att det ofta har gått 12 inaktiva år sedan de spelade 5.e divisionsfotboll så vet de vad träning är! OK........

Eller så menar många män att det bara är ett tecken på manlig pondus att ha lite (just det!) pondus på magen! Att det sedan bland annat kan förvärra ryggont och leda till för tidig död är något annat. Testosteronnivån kan också sjunka. Är det manligt? Ödmjukheten och självinsikt är ofta det som saknas, också när det gäller mat och dryckesintag. Är ölen och grillen dina bästa vänner?

Sedan har vi ju det med krämpor och skador. Hur många män har jag inte hört säga att man ska ha ''lite ont''. Det är liksom normalt.... Man ska ha lite rygg- knä eller nackeont. FAIL! Sök hjälp, gör något åt saken! Riktig behandling, riktig träning. Många uttrycker också att ''det är väl ingenting att göra med''? Ofta i en ålder av cirka 40 år och halva livet framför sig. Way to go!

Till sist har vi när män verkligen blir sjuka. Varför måste det då vara så svårt att vara svag och söka hjälp? Är det bara vår genetik och historia som ''starka krigare'' som är orsaken? Kostar det så mycket att ta sig till akuten när man misstänker en hjärtinfarkt? Eller att gå till doktorn och undersöka vad den djupa och långvariga hostan är? Ska jag ha konstant ont i magen? Tack och lov så står ofta en insiktsfull kvinna vid mannens sida, och tjatar eller helt enkelt skickar sin man till läkaren!

Undrar hur många liv det har räddat?

Varför ska man ta ansvar för egen hälsa?

Igår ramlade jag över intressant fakta när det gäller Norge:

- I overkant av 11000 personer har fått uførevedtak før de fylte 30. Før de har levd halve sitt liv. Siden 2005 har vi sett en økning blant unge uføre på 49 prosent. 

49%!!! Det är hissnande tal! (utropstecknen räcker inte till) 11 000 människor kan inte göra ett hederlig dagsverke. I en ålder där man normalt bör producera mest till samhället.

Utan att mena något om det partipolitiska läser jag vidare i artikeln:

Andelen uføre utgjorde 9,3 % av befolkningen i desember 2013. 

9,3 % av befolkningen totalt alltså. Ska vi säga att hälften av Norges befolkning på 4,5 miljoner är i arbetsduktig ålder? Låt oss estimera det. 2,25 miljoner alltså. Om 9,3 % är uføretrygdet (sjukpensionärer) så är talet alltså att över 400 000 är uføre. Intressant tal. Och dyrt för samhället. Dyrt för många av dessa individer som lider ekonomisk, social, emotionellt, fast man kanske man som utsatt inte alltid förstår det förrän långt senare.

Så din hälsa är precis som ett bankkonto. Utan pengar i banken kan du inte göra några uttag. Och använder du kreditkortet för länge så kommer det sluta att du ligger där med bruten rygg och måste repareras. 

Vad tror du talet på uføretrygdede är 2020? 12%? 19%?
Vad tror du kan göras för att förebygga?
Vad kan myndigheterna, fastlegen, sjukhusen, helseministeren, du gjøre? 
Varför är det så många som fysiskt, psykiskt inte klarar av att vara en del av arbetslivet?

Vilken roll kan såna som har mitt yrke spela?

Jag har sagt att om 10 år jobbar personliga tränare, fysioterapeuter på dagisnivå, med aktivitet och rörelse. Om 10 år har folk också en masterutbildning som personlig tränare.
Denna texten borde kanske delas med den inaktiva och understimulerade 17-åringen du känner.