Häromdagen lyste
överskrifterna mot oss här i Norge:
Det har vært en 27% økning av bruk av antidepressiva på ungdom mellom 15-19 år, hovedsaklig blant jenter. 6000 ungdommer bruker antidepressiva pr i dag.
Här visar jag tidigare tal i Norge:
Bruk av antidepressiva blant unge jenter
2005: Jenter 15-19 år – 2494 brukere
2012: Jenter 15-19 år – 3822 brukere
Økning: 53 prosent
2005: Jenter 15-24 år – 8308 brukere
2012: Jenter 15-24 år – 11979 brukere
Økning: 44 prosent
Så här säger författaren, läkaren och professor i sosialmedisin Per Fugelli om saken till NRK:
– Dette er et alarmtall som bør påkalle forskning. Det er særdeles alvorlig hvis man i selve anleggsfasen av livet føler at man må bruke molekyler for å være på plass i tilværelsen.
Denna livsfarliga ökningen är störst i välbärgade vesteuropeiska länder.Varför? Vad gick fel? Varför skrivs det ut så många preparat? Varför mår så unga så dåligt? Idag ska jag spekulera och visa på farorna vid att använda kemiska preparat. Kom ihåg- jag är ingen psykolog eller specialist på psykofarmaka. Men en sund inställning till de flesta människor angående mediciner bör vara att de är ett kortsiktigt och nödvändigt ont och att vi granskar det kritiskt när läkaren vill föreskriva doser med tabletter. Det är inga preparat vi bör ha i kroppen, och som ofta leder till biverkningar. Biverkningar unga och friska 15-19-åringar bör få vara utan.
När jag var 15 visste jag nog inte vad antidepressiva var? Unga flickor toppar statistiken på användare. Detta säger Norges mest populära(?) fastlege Jørgen Skavlan om saken:
– Dette er helt forferdelig og veldig store tall. Jeg syns det er en refleksjon over hvilket samfunn vi lever i. Man trenger ikke se mye på TV3, lese dameblader eller se på jentebloggerne for å skjønne dette, sier Skavlan.
Han syns ikke det hører hjemme noe sted å gi så unge jenter antidepressiva.
– Når man griper til et antidepressivt middel overfor disse jentene, så er det et forsøk på en quick fix. En resept i stedet for en samtale, mener Skavlan, som ikke kan huske at han noen gang har forskrevet antidepressiva til jenter mellom 15 og 19 år.
Han forteller at noen pasienter kommer til fastlegen med en forventning om å få «lykkepiller», en populær betegnelse på enkelte typer antidepressiva. De har lest om dem, eller hørt fra venninner eller moren at dette er bra.
Kanske ligger problemet lite grann på den punkten? Nej, byta mamma är för svårt! Men...
- Vad gör våra förebilder? (föräldrar, idoler, lärare, idrottsstjärnor etc)
Jag är väldigt enig med doktor Skavlan som omtalar medikamentmixen som en quick fix! Personligen har jag mer tro på kognitiva behandlingsformer där man ser på hela bilden.
Om jag får lov att leka med mina tankar så skulle jag gärna sett på följande:
- Hur har ungdomarna det? På hemmafronten? Skilda föräldrar? Hur trivs de på skolan? Har de fått sunda bra värden i arv hemmifrån? Hur sover de? Hur äter de? Har de verkligen bra vänner och rollmodeller? Sysslar de med fysiska aktivitet? (
många 15 åringar idag har ju faktisk en fysik som inte når upp)
Den så vältalande Fugelli fortsätter med att säga:
– Vi, du, jeg, moteindustrien, politikerne, skolen og idretten har alle et ansvar. Dette handler om hvilket menneskesyn vi vil ha i samfunnet vårt. Vi må lære oss å være glade i oss selv som uperfekte mennesker, ikke forsøke å leve opp til en eller annen gullstandard.
Varför jag bryr mig? Ja, för att mediciner inte är ofarliga. De skadar kroppen. Sedan kan man ju fråga sig hur en 16 åring som inte tacklar livet då, ska lära sig att hantera det senare om man får ett recept i handen när man inte mår bra. Lösningen är nog att hantera det- inte ta ett piller och glömma det!
Biverkningar ja.....
kända bivierkninger av antidepressiva är enligt Norsk legemiddelhåndbok illamående, huvudvärk, svettning, skakningar och evigtvarande sexuella biverkningar. Mer sällan, men allvarligere biverkninger kan vara kramper og hypnatremi.
Vissa studier har hävdat att medikamenter kan öka risken för självmord, men forskningsresultaten er inte tydliga nog på detta stadiet.
Så, fastlege där ute- kan du tillräckligt om psykisk hälsa?
